Ett 40-tal intresserade hade kommit och efter våra inlägg ställde sig många upp och vittnade om egna erfarenheter från denna tid, både direkt personliga och i form av lokala kartläggningar och inventeringar av hembygdsföreningar.
Karelenevakueringarna förtjänar att lyftas fram i ännu högre grad. Jag ser det som det goda exemplet på att Finland en gång klarade en svår kris och genomförde stora folkomflyttningar utan konflikter som blev oöverstigliga. Tvärtom vittnar många om de vänskapsband som mötet mellan främlingar ledde till, när de evakuerade fick bo hemma hos finlandssvenskarna, istället för i läger.
Tyvärr finns det mycket litet skrivet i ämnet på svenska och på en akademisk nivå.
Jag föreslog därför att man går vidare med ett vittnesseminarium, en metod för att samla berättelser och söka nya källor som kan bidra till forskningen inom ett visst område.
Här kan du läsa mer om vittnesseminarier.
Erik Norberg 